Ett till blåmärke, plz

Ja, då var man kär igen. Eller något. Det är väl bra konstigt ändå. Att man kan gå och bli kär i någon som inte ens är någon. En fjant som gett en för många tårar i ögonen, svikit en för många gånger, gett en hopp för att i nästa sekund rasera allt. Kär i någon som inte ens vågar vara sig själv, stå upp för sig själv och tro på sig själv. Varför falla för en sådan, en som han? Igen.



Dikt av mig, 22/10 2006