Det var detta jag längtat efter.
Stirra på klockan.
Killen bredvid pillar näsan oavbrutet.
Stirra på klockan.
Imaginär isglob.
Stirra på klockan.
Androgyn prästtjej.
Stirra på klockan.
Det var detta jag längtat efter.
Ja, det var väl min första dag i korthet. Plus att jag slog i huvudet två eller tre gånger i de där jävla bordslamporna. Har en bula i pannan nu och undrar hur detta kommer sluta. Trots detta kände jag ändå att det fanns en anledning till att jag satt där jämte den näspetande killen och idiotiska studenterna. Jag vill gå i skolan. Jag trivs i skolan. Vi får se hur genusvetenskapen blir i morgon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar