Mitt liv är totalt kaos. Jag är kaos. Jag är elak och dryg mot de jag gillar allra mest. Mot de jag egentligen inte gillar försöker jag vara snäll och skärpa mig. Det jag egetligen menar med alla är bara att allt ska bli bra. Men det bli bara mer kaos och det är ingen annans fel än mitt eget.
Jag kanske borde lägga mer fokus på att ta hand om mina riktiga vänner och se hur bra de är istället för att värva nya. Det är hopplöst. Lika hopplöst som att få en kille. Lägg ner det direkt, annars tär det bara. Jag har inte lagt ner det direkt. Det tär som fan.
Jag funderar på att rymma. Som 100 gånger innan har jag min plan klar. Jag kommer dock aldrig till skott. Något håller mig kvar. En liten gnutta hopp. Men snart sticker jag. När allt är fan. Sen kommer jag tillbaka som en ny ensam, utvecklad och stark människa. En som ingen kan sätta sig över.
Dröm vidare Frida, det är det ända du kan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
men vännen, hur är det fatt egentligen? jag tycker om dig och vill att du ska vara glad!
Skicka en kommentar