Rosendal

Jag har skolkänslan i kroppen. Det känns som jag snart ska sitta i matsalen på Rosendal och dricka femkroners kaffe tillsammans med Jakob för att sen träffa alla i klassen och ha lektion. Skulle nog uppskattat en svenska lektion eller varför inte samhälle. Lite planeringar om Bangladesh... Ja det finns mycket jag skulle vilja göra i skolväg just nu. Det känns verkligen som att jag snart ska sitta där, med hela gamla klassen och allt ska vara som vanligt. Men det blir det inte, aldrig mer. Nu får jag nöja mig med att min kurs startar igen efter julhelgen. Sitta i ett opersonligt klassrum med massor av människor jag inte känner, inte känner något för. Istället för en varm och trygg miljö på Rosendal tillsammans med mina vänner. Men som tur är har jag Jonna. Så nära man möjligen kan komma Rosendal idag och för alltid.