Jag

Nu börjar jag faktiskt längta hem. Längtar till att uppleva våren hemma i Uppsala. Hur mycket jag än vill bort från Uppsala finns det inget hat emot dess vår. Den är underbar. Mest längtar jag nog till mitt rum. Mitt rum som blev perfekt innan jag åkte. Min fina tavla, min drömfångare, min änglalampa. Ja, allt.
Men det är inte bara det att jag längtar hem heller. Jag känner mig redo. Jag har lyckats till stora delar med det jag önskade att jag kunde lyckas med i framtiden någon gång. Jag har börjat på min bok. På allvar.
Jag har skrivit mycket här borta och har hela idéen för boken klar. Dessutom har en ny briljant idé skapats i mitt arma lilla huvud. Den kommer äga, om den går att genomföra. Hänger mycket på andra människor. Att lita på människor kanske inte är min största gåva.

För första gången på många år. Kanske sen jag gick i åtta, typ känner jag den underbara känslan. Den känslan som av olika anledningar och människor varit omöjlig att känna på en lång tid har nu infunnit sig. På det viset älskar jag ännu mer att komma hem. Komma hem även i sinnet.
Jag är fri. Som svalan.
Äntligen.